Iaf om man ska tro vissa moralriddare som i sitt korståg mot allt som kan tänkas vara ett potentiellt hot mot barn vill förbjuda hellre än tolerera, i synnerhet sådant som ses som suspekt.
Sexuella minoriteter har alltid varit tacksamma mål för medelklassens moralriddare som i strävan att förhärliga sig själva ger sig ut på korståg mot vad helst som råkar vara på modet att trampa på. Eftersom ingen står upp för pedofiler så är det förstås ett tacksamt mål för den som inte vågar ta en strid där någon faktiskt riskerar slå tillbaka.
Men när alla trampat ner pedofiler så måste man ju gå lite längre, för att framstå som lite bättre, och då blir förstås nästa mål vad som helst som påminner om det första målet. Från dokumenterade sexuella övergrepp på barn till tecknade bilder som kan tolkas som barn och som i en fiktiv värld kanske har utsatts för övergrepp. Kanske.
I nån slags motsvarighet till inkörsportsmodellen (som i drogdebatten f.ö. sedan länge är avfärdad som varandes utan substans) menar man att porrsurfande börjar med age-play (vuxna som leker barn), övergår till tecknade barn och sen slutar det med fontanell-penetration och en samling blodiga snuttefiltar samlade i en hemlig låda under sängen där serie-pedofilen kan återuppleva sina offers övergrepp.
Den komplexa verkligheten är uppenbarligen inte lika tacksam att ge sig på för dessa medelklassens moralriddare.
Även om det för medelsvensson kan tyckas suspekt att titta på tecknade bilder som ser ut som barn (ofta är det ju fantasivarelser med djurliknande utseenden som ens om de vore barn inte vore mänskliga barn) så finns det fler slutsatser man kan dra än att vederbörande helt enkelt är pedofil.
“…just därför att fantasin är kontrollerad medan verkligheten inte är det.”
Age-play handlar t.ex. inte om att tända på barn. Det handlar om roller av omhändertagande, om ansvarsfrihet, att få känna sig liten och ompysslad i ett scenario där den ene parten (eller bägge parter) leker barn. Lite som vi alla kan uppvisa barnsliga beteenden gentemot någon vi tycker om så har man här helt enkelt dragit det hela ett steg längre, in i den sexuella leken.
Det finns förstås många som tänder också på fantasier om utnyttjanden så som våldtäkt, incest, etc. Det är inget konstigt eller fel i det, för fantasin är fri och har ingenting med verkligheten att göra. Det betyder inte på något sätt att man alls vill vara med om ett verkligt utnyttjande, en verklig våldtäkt.
Tecknade bilder uttrycker just fantasier! Sådant som kan vara upphetsande i fantasin men som man aldrig skulle vilja vara med om, eller uppmana till i verkligheten, just därför att fantasin är kontrollerad medan verkligheten inte är det.
Den som ger sig på verkliga barn i illusionen att barnet kan uppskatta en sexuell samvaro som denne inte förstår och sedan ska hantera samhällets stigma av, är egoistisk och förmodligen empatistörd. Det är något helt annat än att tända på age-play eller tecknade bilder som utspelar fantasiscenarion.
Det finns en gräns lika tydlig som mellan fantasin om våldtäkt och det verkliga övergreppet.
Jag är övertygad om att alla som har en sexualitet och fantasier som på något sätt sträcker sig utanför den absoluta normen av heterosexuell vaniljsex kan relatera till detta. Gå inte i fällan att tro att bara för att det inte rör just din kinky fantasi så är du fri från skuld.
Vi har alla ett ansvar att acceptera det avvikande i största möjliga mån, precis som vi själva önskar leva utan att fördömas så fort vi inte passar in exakt i samhällets mall för hur man “ska vara”.
Att du inte kan förstå eller se det upphetsande i att titta på tecknade djur som knullar, förminskar inte det faktum att det finns tusentals människor där ute vars porrsamling till största del utgör just tecknade varelser som har sex, hela webforum dedikterade för ämnet och fantasier som inte skadar någon och som inte har något som helst med verkliga övergrepp på barn att göra.
Iaf om man ska tro vissa moralriddare som i sitt korståg mot allt som kan tänkas vara ett potentiellt hot mot barn vill förbjuda hellre än tolerera, i synnerhet sådant som ses som suspekt.
Sexuella minoriteter har alltid varit tacksamma mål för medelklassens moralriddare som i strävan att förhärliga sig själva ger sig ut på korståg mot vad helst som råkar vara på modet att trampa på. Eftersom ingen står upp för pedofiler så är det förstås ett tacksamt mål för den som inte vågar ta en strid där någon faktiskt riskerar slå tillbaka.
Men när alla trampat ner pedofiler så måste man ju gå lite längre, för att framstå som lite bättre, och då blir förstås nästa mål vad som helst som påminner om det första målet. Från dokumenterade sexuella övergrepp på barn till tecknade bilder som kan tolkas som barn och som i en fiktiv värld kanske har utsatts för övergrepp. Kanske.
I nån slags motsvarighet till inkörsportsmodellen (som i drogdebatten f.ö. sedan länge är avfärdad som varandes utan substans) menar man att porrsurfande börjar med age-play (vuxna som leker barn), övergår till tecknade barn och sen slutar det med fontanell-penetration och en samling blodiga snuttefiltar samlade i en hemlig låda under sängen där serie-pedofilen kan återuppleva sina offers övergrepp.
Den komplexa verkligheten är uppenbarligen inte lika tacksam att ge sig på för dessa medelklassens moralriddare.
Även om det för medelsvensson kan tyckas suspekt att titta på tecknade bilder som ser ut som barn (ofta är det ju fantasivarelser med djurliknande utseenden som ens om de vore barn inte vore mänskliga barn) så finns det fler slutsatser man kan dra än att vederbörande helt enkelt är pedofil.
"...just därför att fantasin är kontrollerad medan verkligheten inte är det."
Age-play handlar t.ex. inte om att tända på barn. Det handlar om roller av omhändertagande, om ansvarsfrihet, att få känna sig liten och ompysslad i ett scenario där den ene parten (eller bägge parter) leker barn. Lite som vi alla kan uppvisa barnsliga beteenden gentemot någon vi tycker om så har man här helt enkelt dragit det hela ett steg längre, in i den sexuella leken.
Det finns förstås många som tänder också på fantasier om utnyttjanden så som våldtäkt, incest, etc. Det är inget konstigt eller fel i det, för fantasin är fri och har ingenting med verkligheten att göra. Det betyder inte på något sätt att man alls vill vara med om ett verkligt utnyttjande, en verklig våldtäkt.
Tecknade bilder uttrycker just fantasier! Sådant som kan vara upphetsande i fantasin men som man aldrig skulle vilja vara med om, eller uppmana till i verkligheten, just därför att fantasin är kontrollerad medan verkligheten inte är det.
Den som ger sig på verkliga barn i illusionen att barnet kan uppskatta en sexuell samvaro som denne inte förstår och sedan ska hantera samhällets stigma av, är egoistisk och förmodligen empatistörd. Det är något helt annat än att tända på age-play eller tecknade bilder som utspelar fantasiscenarion.
Det finns en gräns lika tydlig som mellan fantasin om våldtäkt och det verkliga övergreppet.
Jag är övertygad om att alla som har en sexualitet och fantasier som på något sätt sträcker sig utanför den absoluta normen av heterosexuell vaniljsex kan relatera till detta. Gå inte i fällan att tro att bara för att det inte rör just din kinky fantasi så är du fri från skuld.
Vi har alla ett ansvar att acceptera det avvikande i största möjliga mån, precis som vi själva önskar leva utan att fördömas så fort vi inte passar in exakt i samhällets mall för hur man "ska vara".
Att du inte kan förstå eller se det upphetsande i att titta på tecknade djur som knullar, förminskar inte det faktum att det finns tusentals människor där ute vars porrsamling till största del utgör just tecknade varelser som har sex, hela webforum dedikterade för ämnet och fantasier som inte skadar någon och som inte har något som helst med verkliga övergrepp på barn att göra.
Andra om detta: Torbjörn Jerlup, Scaber Nestor, Svensk myndighetskontroll,
