Det är lite lustigt hur man kan vara så störd av grannar och omgivning och ändå bosätta sig bland folk. Det är ju inte brist på skog och ödemark att bo i, i det här landet, om man säger så.
"Miljöfara"
Men om man väljer att bo bland andra människor så får man också leva med att de faktiskt lever också och om det orsakar problem för en så är det upp till en själv att avgränsa sig och isolera sig från intryck från omgivningen. Om man t.ex. störs av lekande barn så får man skaffa tjockare fönster, om man störs av flaggor så får man odla lite jävla hud och klarar man inte detta så kan man bosätta sig utanför samhället, där man kan förvänta sig slippa andra människor.
Men så resonerar visst inte människor. Istället springer de till staten och förväntar sig att lagstiftningen ska lösa alla deras problem. Vilket den också gör, in absurdum.
Ett bra exempel på det ges i DN idag där det tas upp vilka absurda omvändningsområden som miljölagstiftningen tänjs till att omfatta. När ett vindkraftverk får nekande att byggas med hänvisning till miljöskäl, då undrar man hur logiken på myndigheten egentligen ser ut…
Miljödomstolen konstaterar att vindkraftverk är att betrakta som miljöfarlig verksamhet och att snurrorna kommer att förstöra betydande skönhetsvärden. Länsarkivarien ger ett expertutlåtande: Det saknas ”ett strukturellt samband mellan vindkraftanläggningen och det omgivande landskapet”.
Domen blir att vindkraftverken inte får byggas. Beslutet att ge tillstånd upphävs.
Om man vill garantera sig att ingen bygger något man inte gillar i närheten, så får man köpa upp all mark. Annars kan man inte begära att få slippa vindkraftverk och fan och hans moster. Detsamma gäller alla andra sorters störmoment. Det är inget staten ska gå in och reglera. Man ska få göra vad man vill på sin egen mark. Om jag inte häller gift i ån som rinner in på din mark, så drabbas du inte av vad jag gör på min tomt. Om jag går naken på min balkong så är det upp till dig att titta i en annan riktning.
Så borde det åtminstone vara, med en liberalt grundad lagstiftning. Istället ska staten gå in och detaljreglera hur vi lever, in absurdum. Det gör mig jävligt less.
Liknande poster:
Sylvester Stallone har producerat 
Det är konceptet att budbäraren inte är ansvarig för meddelandet; “I’m just the messenger!”
Det tragiska här är förstås att Lindberg känt att han inte kunnat leva öppet med sin läggning och när han väl ska leva ut sina fantasier blir det helt utan förnuft och begränsningar. Via Internet har han fått sina fantasier utvidgade och möjligheterna att komma bortom den politiskt korrekta fasad han byggt upp, uppenbarar sig.