Vi är många som sett iPad och undrat vad den egentligen är bra till. Svaret får vi när vi ser den utrustad med kardborre-band.

Vi är många som sett iPad och undrat vad den egentligen är bra till. Svaret får vi när vi ser den utrustad med kardborre-band.

Jag minns Dennis Hopper främst från hans roll i en av mina favoritfilmer; Waterworld 1995. Han gjorde en av sina många skurkroller som den enögde, närmast maffiabossliknande karaktären Deacon. Jag var 11 år gammal och älskade verkligen post-apocalyps-temat. Det var nästan så man höll mer på Hopper än hjälten, spelad av Kevin Costner i den filmen.

Waterworld, 1995

Tio år senare återkom han i ännu en bad guy karaktär som jag verkligen gillade, nu i Land of the Dead (remake, 2005). Zombiefilmsfanast som jag är, kändes Hopper som ett välkommet bidrag i den filmen.

Och vem minns honom t.ex. inte i den tidigare skurkrollen från 1993, där han spelar mot Keanu Reaves och Sandra Bullock i actionrullen Speed?

Dennis Hopper var aktiv intill sin död, inte bara klassisk film utan han deltog också genom sin karriär i spelproduktioner som Grand Theft Auto: Vice City, Black Dahlia, Hell: A cyberpunk thriller och den TV-spelsinspirerade filmen om Super Mario Bros, där han spelade Koopa (vem annars?).

Andra kända titlar han deltagit i är Apocalyps Now, Space Truckers och Easy Riders.

Det känns sorgligt att det inte blir några fler skurkroller nu. Få gjorde dem som Dennis Hopper.

Dennis Hopper blev 74 år

Hopper lämnar efter sig fyra barn, den yngsta; Galen, bara sex år gammal.

Fler män dör i prostatacancer varje år, än kvinnor som dör i bröstcancer. Prostatacancer.nu och Prostatacancerförbundet har mer information.

Andra om detta: SvD, LA: Times, IMDB,

Jag minns Dennis Hopper främst från hans roll i en av mina favoritfilmer; Waterworld 1995. Han gjorde en av sina många skurkroller som den enögde, närmast maffiabossliknande karaktären Deacon. Jag var 11 år gammal och älskade verkligen post-apocalyps-temat. Det var nästan så man höll mer på Hopper än hjälten, spelad av Kevin Costner i den filmen. [caption id="attachment_4104" align="aligncenter" width="574" caption="Waterworld, 1995"][/caption] Tio år senare återkom han i ännu en bad guy karaktär som jag verkligen gillade, nu i Land of the Dead (remake, 2005). Zombiefilmsfanast som jag är, kändes Hopper som ett välkommet bidrag i den filmen. Och vem minns honom t.ex. inte i den tidigare skurkrollen från 1993, där han spelar mot Keanu Reaves och Sandra Bullock i actionrullen Speed? Dennis Hopper var aktiv intill sin död, inte bara klassisk film utan han deltog också genom sin karriär i spelproduktioner som Grand Theft Auto: Vice City, Black Dahlia, Hell: A cyberpunk thriller och den TV-spelsinspirerade filmen om Super Mario Bros, där han spelade Koopa (vem annars?). Andra kända titlar han deltagit i är Apocalyps Now, Space Truckers och Easy Riders. Det känns sorgligt att det inte blir några fler skurkroller nu. Få gjorde dem som Dennis Hopper. [caption id="attachment_4098" align="aligncenter" width="449" caption="Dennis Hopper blev 74 år"][/caption] Hopper lämnar efter sig fyra barn, den yngsta; Galen, bara sex år gammal. Fler män dör i prostatacancer varje år, än kvinnor som dör i bröstcancer. Prostatacancer.nu och Prostatacancerförbundet har mer information. Andra om detta: SvD, LA: Times, IMDB,

Folkhälsominister Maria Larsson (KD) kan inte skillnaden på lättöl och starksprit. Eller ja, egentligen är det cannabis och kokain hon inte begriper skillnaden på. Men det är precis lika illa.

Folkhälsominister Maria Larsson (kd)

Med svepande ordalag om “narkotikans effekter” blandar hon i en artikel på Newsmill äpplen med päron och tappar allt vad trovärdighet heter. Frågan är om hon är oärlig eller bara genuint okunnig?

Och vad är egentligen värst? En folkhälsominister som inte begriper att kriminaliseringen i sig inte påverkar substansens effekter, eller att effekterna i sig inte är ett kriterium för kriminaliseringen?

Man kan tala om “narkotikans effekter” lika lite som man kan tala om “alkoholens effekter”, utan att göra skillnad på lättöl och starksprit.

Först under det senaste två decennierna har den moderna hjärnforskningen (där såväl Sverige som USA haft framträdande roller) kunnat visa hur narkotikan “kapar” hjärnans naturliga belöningssystem och skapar beroende, vilket i sin tur leder till medicinska, sociala och psykiska problem som ofta är livslånga.

Detta är ett djupt oärligt påstående, eftersom cannabis inte har den funktionen (det tar inte över belöningssystemen och är därmed inte beroendeframkallande) och att jämföra cannabis med heroin som Larsson senare gör är verkligen som att jämföra cidern på ICA med ren läkarsprit.

Ett annat missbruk av ord och folks förtroende som Maria Larsson gör sig skyldig till är att kalla alla som använder illegala substanser kategoriskt för missbrukare. Det är inte missbruk i medicinsk mening om inte användandet får allvarliga följder för ens förmåga att sköta sitt sociala liv och arbete. Om lagstiftningen är anledningen till att man tar skada av att använda en drog är det lagen som missbrukas, inte drogen!

Det utarmar själva begreppet missbrukare om man kallar varenda person som testar cannabis för en missbrukare och jämför deras situation med verkligt utsatta människors. Det är samma sorts retorik som när politiker kallar frivilliga sexuella relationer för personer under 15 för våldtäkt, trots att inget våld förekommer och sexet på alla sätt utom det juridiska är frivilligt.

Det står uttryckligen i barnkonventionen att staterna ska vidta åtgärder för att skydda barn från olaglig användning, framställning och handel med narkotika. Den globala utmaningen innebär inte bara att skydda barnen från vuxnas narkotikabruk, utan även från att själva börja använda narkotika. Det är ett viktigt globalt mål, för ju yngre en person är då han eller hon använder narkotika desto skadligare är konsekvenserna.

Lösningen på detta är förstås lika enkel som genial! Legalisera bruket så simsalabim är det inte längre narkotika, inte längre missbruk och alla Maria Larssons föreställningar om dessa substanser har med hennes egen bristfälliga logik gått upp i rök!

I verkligheten spelar det förstås ingen roll vad man kallar saker. Det är inte det som avgör om man ökar eller minskar skadorna genom lagstiftningen. Istället är förstås ett nyktert och vetenskapligt förhållningssätt i form av skademinimering det enda vettiga förhållningssättet till droger, oavsett de är lagliga eller inte.

Då ser vi snabbt att dessa metoder, som läkarförskrivning av heorin under kontrollerade former, förbättrar livsvillkoren för de utsatta, samtidigt som samhällskostnaderna minskar när brottsligheten och hemlösheten som tidigare präglade deras vardag, kan ersättas av en konstruktiv relation med vård och sociala insatser, som dessutom minskar risken för spridning av hepatit och HIV även utanför missbrukarkretsarna, tillsammans med sprutbytesprogram (av vilket det senare också framgångsrikt används i Malmö).

Maria Larsson skräms med disinformation och ett vädjande till hysteri med sina “tänk på barnen”-argument, i typisk kristdemokratisk anda, istället för att lyssna på vad vetenskap och beprövad erfarenhet säger. Men vem behöver det när man kan styras av blind tro?

Folkhälsominister Maria Larsson (KD) kan inte skillnaden på lättöl och starksprit. Eller ja, egentligen är det cannabis och kokain hon inte begriper skillnaden på. Men det är precis lika illa. [caption id="" align="aligncenter" width="640" caption="Folkhälsominister Maria Larsson (kd)"][/caption] Med svepande ordalag om "narkotikans effekter" blandar hon i en artikel på Newsmill äpplen med päron och tappar allt vad trovärdighet heter. Frågan är om hon är oärlig eller bara genuint okunnig? Och vad är egentligen värst? En folkhälsominister som inte begriper att kriminaliseringen i sig inte påverkar substansens effekter, eller att effekterna i sig inte är ett kriterium för kriminaliseringen? Man kan tala om "narkotikans effekter" lika lite som man kan tala om "alkoholens effekter", utan att göra skillnad på lättöl och starksprit. Först under det senaste två decennierna har den moderna hjärnforskningen (där såväl Sverige som USA haft framträdande roller) kunnat visa hur narkotikan "kapar" hjärnans naturliga belöningssystem och skapar beroende, vilket i sin tur leder till medicinska, sociala och psykiska problem som ofta är livslånga. Detta är ett djupt oärligt påstående, eftersom cannabis inte har den funktionen (det tar inte över belöningssystemen och är därmed inte beroendeframkallande) och att jämföra cannabis med heroin som Larsson senare gör är verkligen som att jämföra cidern på ICA med ren läkarsprit. Ett annat missbruk av ord och folks förtroende som Maria Larsson gör sig skyldig till är att kalla alla som använder illegala substanser kategoriskt för missbrukare. Det är inte missbruk i medicinsk mening om inte användandet får allvarliga följder för ens förmåga att sköta sitt sociala liv och arbete. Om lagstiftningen är anledningen till att man tar skada av att använda en drog är det lagen som missbrukas, inte drogen! Det utarmar själva begreppet missbrukare om man kallar varenda person som testar cannabis för en missbrukare och jämför deras situation med verkligt utsatta människors. Det är samma sorts retorik som när politiker kallar frivilliga sexuella relationer för personer under 15 för våldtäkt, trots att inget våld förekommer och sexet på alla sätt utom det juridiska är frivilligt. Det står uttryckligen i barnkonventionen att staterna ska vidta åtgärder för att skydda barn från olaglig användning, framställning och handel med narkotika. Den globala utmaningen innebär inte bara att skydda barnen från vuxnas narkotikabruk, utan även från att själva börja använda narkotika. Det är ett viktigt globalt mål, för ju yngre en person är då han eller hon använder narkotika desto skadligare är konsekvenserna. Lösningen på detta är förstås lika enkel som genial! Legalisera bruket så simsalabim är det inte längre narkotika, inte längre missbruk och alla Maria Larssons föreställningar om dessa substanser har med hennes egen bristfälliga logik gått upp i rök! I verkligheten spelar det förstås ingen roll vad man kallar saker. Det är inte det som avgör om man ökar eller minskar skadorna genom lagstiftningen. Istället är förstås ett nyktert och vetenskapligt förhållningssätt i form av skademinimering det enda vettiga förhållningssättet till droger, oavsett de är lagliga eller inte. Då ser vi snabbt att dessa metoder, som läkarförskrivning av heorin under kontrollerade former, förbättrar livsvillkoren för de utsatta, samtidigt som samhällskostnaderna minskar när brottsligheten och hemlösheten som tidigare präglade deras vardag, kan ersättas av en konstruktiv relation med vård och sociala insatser, som dessutom minskar risken för spridning av hepatit och HIV även utanför missbrukarkretsarna, tillsammans med sprutbytesprogram (av vilket det senare också framgångsrikt används i Malmö). Maria Larsson skräms med disinformation och ett vädjande till hysteri med sina "tänk på barnen"-argument, i typisk kristdemokratisk anda, istället för att lyssna på vad vetenskap och beprövad erfarenhet säger. Men vem behöver det när man kan styras av blind tro?

Att begära ett en person ska dölja sin identitet för att kunna leva i sitt hemland, är totalt orimligt. De personer som begär detta borde utsättas för liknande tortyr själva, så de utvecklar lite empati för vad det innebär att inte få leva öppet med sin läggning.

Det handlar inte om att inte få skryta i fikarummet om vem du knullade med i helgen, utan om att ständigt hitta på lögner för att smälta in. För att inte avvika. För att passera som om man också levde ett normalt liv. Medan den dagliga bekräftelsen som andra får för sin verkliga identitet helt uteblir.

Du måste inte bara leva och hantera ditt verkliga liv. Du måste ständigt hitta på svar för hur du förväntas leva det. Varför har du ingen partner [av motsatt kön]? Varför inga barn? Varför är du inte gift? Varför lever du ensam? Vad gör du i helgen? Vill du inte följa med som alla andra?

Du har ingen att samtala med om dina verkliga kärleksbekymmer. Ingen att samtala med om dina frågor, funderingar, din osäkerhet. Du är ensam, mitt bland alla andra. Den värsta sortens ensamhet som finns.

Detta gäller inte bara personer som är homosexuella, utan även personer med avvikande könsidentitet, personer av andra sexuella minoriteter, ja alla som helt enkelt avviker från heteronormen. Sadomasochister, polyamorösa, zoofiler, listan kan göras lång.

Man kan diskutera vad som ska kvalificera någon för asyl i evinnerligen. Men att begära att någon helt enkelt ska “hålla tyst” om sin läggning, visar på en enorm bristande empati och insikt i vad det innebär att vara avvikande från normen. Det upprör mig å det grövsta.

Problemet med svensk immigration är inte bara alla dessa “barn” som okritiskt vurmas för, när de i själva verket är långt över 20 och den massiva anhöriginvandringen, utan också de personer som de facto inte kan leva i sitt hemland pga den medeltida kultur som där råder. Som faktiskt har den största motivationen att anamma våra värderingar och eftersträva att leva ett liv som svenskar på riktigt. När dessa avvisas, då blir jag ännu mer arg på svensk immigration.

Den är inte bara fel när den avser göra gott, den är fel när den helt saknat gott uppsåt också.

Att begära ett en person ska dölja sin identitet för att kunna leva i sitt hemland, är totalt orimligt. De personer som begär detta borde utsättas för liknande tortyr själva, så de utvecklar lite empati för vad det innebär att inte få leva öppet med sin läggning. Det handlar inte om att inte få skryta i fikarummet om vem du knullade med i helgen, utan om att ständigt hitta på lögner för att smälta in. För att inte avvika. För att passera som om man också levde ett normalt liv. Medan den dagliga bekräftelsen som andra får för sin verkliga identitet helt uteblir. Du måste inte bara leva och hantera ditt verkliga liv. Du måste ständigt hitta på svar för hur du förväntas leva det. Varför har du ingen partner [av motsatt kön]? Varför inga barn? Varför är du inte gift? Varför lever du ensam? Vad gör du i helgen? Vill du inte följa med som alla andra? Du har ingen att samtala med om dina verkliga kärleksbekymmer. Ingen att samtala med om dina frågor, funderingar, din osäkerhet. Du är ensam, mitt bland alla andra. Den värsta sortens ensamhet som finns. Detta gäller inte bara personer som är homosexuella, utan även personer med avvikande könsidentitet, personer av andra sexuella minoriteter, ja alla som helt enkelt avviker från heteronormen. Sadomasochister, polyamorösa, zoofiler, listan kan göras lång. Man kan diskutera vad som ska kvalificera någon för asyl i evinnerligen. Men att begära att någon helt enkelt ska "hålla tyst" om sin läggning, visar på en enorm bristande empati och insikt i vad det innebär att vara avvikande från normen. Det upprör mig å det grövsta. Problemet med svensk immigration är inte bara alla dessa "barn" som okritiskt vurmas för, när de i själva verket är långt över 20 och den massiva anhöriginvandringen, utan också de personer som de facto inte kan leva i sitt hemland pga den medeltida kultur som där råder. Som faktiskt har den största motivationen att anamma våra värderingar och eftersträva att leva ett liv som svenskar på riktigt. När dessa avvisas, då blir jag ännu mer arg på svensk immigration. Den är inte bara fel när den avser göra gott, den är fel när den helt saknat gott uppsåt också.

mellan könen

Det är uppenbarligen inte bara moderater som fuskar med internnomineringen av riksdagskandidater.

Mer om detta hos: SvD,

Det är uppenbarligen inte bara moderater som fuskar med internnomineringen av riksdagskandidater. Mer om detta hos: SvD,

Pga hög feber har jag legat i sängen hela dagen och det har inte blivit något bloggande. Men nu börjar febern gå ner och jag satte mig för att läsa tidningarna och såg den här debattartikeln som jag tyckte var värd kommentera.

Det handlar om den liberala principen om självbestämmande. Att politiken helt enkelt inte har att göra i varje skrymsle av människors liv. Att medan vissa saker kan skötas bättre i grupp finns det desto fler där man som enskild människa faktiskt själv vet bäst vad som passar sig för sitt liv. Det är också en själv som ska leva med konsekvenserna av sina beslut och därigenom växa som människa, av erfarenhet.

Vem fattar bäst beslut för ditt liv? Du eller hon?

Att ha en stat som tar över föräldrarollen när man blivit myndig ger en befolkning som är livrädd för varje felsteg, som blir trygghetsnarkomaner, som skriker på mamma staten så fort de inte själva kan avgöra vilket beslut som passar dem – eller ännu oftare – när de ser någon annan fatta beslut som de själva upplever som felaktiga.

Göran Hägglund, KD (av alla människor) tog upp denna principiella hållning i Söndagens Agenda, vid frågan om det inte är ett problem att människor väljer fel, när de själva får bestämma hur de ska fördela föräldraledigheten. Hägglund svarade konsekvent att om människor ska få bestämma själva så kan man inte resonera i termer om rätt och fel (om än i andra ord).

Hela poängen med självbestämmande är rätten att få bestämma. Om det leder till sned-fördelning utifrån en statistisk mall för hur man menar att det “borde förhålla sig i ett jämställt samhälle”, så är detta irrelevant. Om människor i praktiken inte vill ha ett jämställt samhälle utifrån någon annans förutfattade meningar om hur de borde välja, så får man helt enkelt leva med det.

I fallet med föräldraledighet så tjänar männen i relationerna oftast mer, vilket i sin tur beror på att kvinnor i regel väljer en äldre partner, som då hunnit längre i karriären. Lösningen på de flesta av dessa “problem” är alltså att reglera åldern på partners som kvinnor väljer, för ett mer jämlikt förhållande. Jag skulle vilja se om Fi! vågar argumentera för den regleringen. “Välj en jämnårig partner i jämställdhetens namn!”

Pga hög feber har jag legat i sängen hela dagen och det har inte blivit något bloggande. Men nu börjar febern gå ner och jag satte mig för att läsa tidningarna och såg den här debattartikeln som jag tyckte var värd kommentera. Det handlar om den liberala principen om självbestämmande. Att politiken helt enkelt inte har att göra i varje skrymsle av människors liv. Att medan vissa saker kan skötas bättre i grupp finns det desto fler där man som enskild människa faktiskt själv vet bäst vad som passar sig för sitt liv. Det är också en själv som ska leva med konsekvenserna av sina beslut och därigenom växa som människa, av erfarenhet. [caption id="" align="alignright" width="294" caption="Vem fattar bäst beslut för ditt liv? Du eller hon?"][/caption] Att ha en stat som tar över föräldrarollen när man blivit myndig ger en befolkning som är livrädd för varje felsteg, som blir trygghetsnarkomaner, som skriker på mamma staten så fort de inte själva kan avgöra vilket beslut som passar dem - eller ännu oftare - när de ser någon annan fatta beslut som de själva upplever som felaktiga. Göran Hägglund, KD (av alla människor) tog upp denna principiella hållning i Söndagens Agenda, vid frågan om det inte är ett problem att människor väljer fel, när de själva får bestämma hur de ska fördela föräldraledigheten. Hägglund svarade konsekvent att om människor ska få bestämma själva så kan man inte resonera i termer om rätt och fel (om än i andra ord). Hela poängen med självbestämmande är rätten att få bestämma. Om det leder till sned-fördelning utifrån en statistisk mall för hur man menar att det "borde förhålla sig i ett jämställt samhälle", så är detta irrelevant. Om människor i praktiken inte vill ha ett jämställt samhälle utifrån någon annans förutfattade meningar om hur de borde välja, så får man helt enkelt leva med det. I fallet med föräldraledighet så tjänar männen i relationerna oftast mer, vilket i sin tur beror på att kvinnor i regel väljer en äldre partner, som då hunnit längre i karriären. Lösningen på de flesta av dessa "problem" är alltså att reglera åldern på partners som kvinnor väljer, för ett mer jämlikt förhållande. Jag skulle vilja se om Fi! vågar argumentera för den regleringen. "Välj en jämnårig partner i jämställdhetens namn!"

Enligt TT har nu Lars Vilks blivit inbjuden på nytt för att slutföra den föreläsning där han tidigare blev attackerad, vid Uppsala Universitet.

”Våld och hot ska inte tysta människor på universitet eller på andra håll i samhället”, skriver studierektor Rysiek Sliwinski i ett pressmeddelande.

Vilks har accepterat inbjudan, skriver studierektorn.

Föreläsningen ska hållas under hösten 2010 förutsatt att säkerhetsansvariga på universitet i samråd med polisen samtycker.

- TT/DN

Det är förstås ett helt korrekt beslut. Man måste kunna föreläsa om kontroversiella ämnen som provocerar, utan att den som går dit för att bli förolämpad använder det som en ursäkt för att få ta till våld. Det kan aldrig vara acceptabelt att låta yttrandefriheten kränkas på det sättet.

Om även denna föreläsning blir öppen för allmänheten är dock osäkert.

– Vi genomför det bara om vi kan få någorlunda garantier för att det inte kommer att upprepas, det som hände. Vi vill ha det så öppet som möjligt – från början var det en offentlig föreläsning – men en möjlighet är att det bara blir öppet för studenter och lärare med anknytning till universitetet, säger Sliwinski.

Enligt TT har nu Lars Vilks blivit inbjuden på nytt för att slutföra den föreläsning där han tidigare blev attackerad, vid Uppsala Universitet. ”Våld och hot ska inte tysta människor på universitet eller på andra håll i samhället”, skriver studierektor Rysiek Sliwinski i ett pressmeddelande. Vilks har accepterat inbjudan, skriver studierektorn. Föreläsningen ska hållas under hösten 2010 förutsatt att säkerhetsansvariga på universitet i samråd med polisen samtycker. - TT/DN Det är förstås ett helt korrekt beslut. Man måste kunna föreläsa om kontroversiella ämnen som provocerar, utan att den som går dit för att bli förolämpad använder det som en ursäkt för att få ta till våld. Det kan aldrig vara acceptabelt att låta yttrandefriheten kränkas på det sättet. Om även denna föreläsning blir öppen för allmänheten är dock osäkert. – Vi genomför det bara om vi kan få någorlunda garantier för att det inte kommer att upprepas, det som hände. Vi vill ha det så öppet som möjligt – från början var det en offentlig föreläsning – men en möjlighet är att det bara blir öppet för studenter och lärare med anknytning till universitetet, säger Sliwinski.